Fysisk aktivitet på recept ökar, men inte så snabbt som många hoppats på. En ny avhandling från Lunds universitet visar på flera reservationer från läkare som kan förklara den uteblivna succén.

Trots att den fysiska inaktiviteten kostar samhållet sex miljarder om året och att endast 40 procent av alla i åldern 18-64 år motionerar regelbundet, är fysisk aktivitet på recept (FaR) en metod som används i liten utsträckning. Läkarna har en nyckelroll, även om recepten får förskrivas även av annan legitimerad vårdpersonal.

– De läkare på vårdcentraler som deltog i studien efterlyser framför allt tydligare rutiner kring förskrivningen. De vill även se mer forskning om effekten av FaR som metod för att trovärdigheten ska öka, berättar Gerthi Persson, doktor i medicinsk vetenskap vid institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö på Lunds universitet.

Gerthi Persson är legitimerad fysioterapeut och nu aktuell med en avhandling om fysisk aktivitet som behandlingsmetod i primärvården. I en kvalitetsstudie som bygger på intervjuer med läkare från flera sydsvenska vårdcentraler har hon undersökt deras erfarenheter av FaR.

Intervjusvaren kan inte generaliseras till att gälla hela läkarkåren, men de ger flera ledtrådar till varför receptförskrivningen ännu ligger på en relativt låg nivå sedan metoden introducerades på allvar i början av 2000-talet:

  • Läkarna var positiva till att främja fysisk aktivitet hos patienten, men att skriva recept på det ansågs onödigt.
  • Läkarutbildningen är inriktad på traditionell farmaceutisk behandling vilket gör det ovant att ordinera FaR.
  • Läkarkolleger, sjuksköterskor och patienter förväntar sig snabba resultat av ordinerade behandlingar. Men det tar längre tid för fysisk aktivitet att visa resultat än läkemedel, en ändring av yrkesrollen krävs därför för att främja fysisk aktivitet som instrument för hälsan.
  • Tidsbrist. Det går åt mer tid för att hålla motiverande samtal, dosera fysisk aktivitet och att följa upp utvecklingen än vad som behövs vid traditionell läkemedelsförskrivning.
  • FaR har alltjämt låg status och låg prioritet som behandlingsmetod.
  • Förskrivningsrutinerna för FaR är vaga och varierar dessutom mellan olika vårdcentraler. Läkarna önskade en koordinerande stödfunktion där patienten kan få hjälp i omställningen till en ny tillvaro med mer fysisk aktivitet.

I avhandlingen undersöktes även möjligheter att öka förskrivningen av FaR på vårdcentraler. En vårdcentral i Blekinge fick på prov stöd av fysioterapeuter som avlastade läkarna genom att de tog hand om motiverande samtal och rådgivning till patienterna.

Vårdcentralen jämfördes med övriga vårdcentraler i Blekinge, som jobbade vidare på samma vis som tidigare. Vid vårdcentralen med stöd från fysioterapeuter ökade förskrivningen av fysisk aktivitet åtta gånger mer än i gruppen med de andra vårdcentralerna.  Även ekonomiskt incitament provades, men det gav endast marginell ökning av antalet FaR.

– En viktig slutsats är att tillvarata de resurser som finns i vården genom  att använda olika professioners kompetens  i teamsamverkan för optimal effekt av FaR. Det krävs också att vi förenklar och utvecklar rutinerna kring förskrivningen på olika vis, kommenterar Gerthi Persson.

 

Några citat om fysisk aktivitet på recept hämtade ur studien där läkare vid vårdcentraler intervjuades:

”I grunden tror jag inte att vi har någon utbildning för det här, vi har bara fått lära oss om molekyler och piller i fem och ett halvt år.”

”Det optimala vore verkligen att ha ett samhälle där folk rör på sig.”

”Vi vet att fysisk aktivitet är bra men jag är inte säker på att en pappersremsa är tillräckligt.”

”Vi pratar om fysisk aktivitet varje dag, varje timme, fram- och baklänges, för alla tillstånd.”
I avhandlingen studeras även hur migration inverkar på fysisk aktivitet, och med särskilt fokus på kvinnor som invandrat till Sverige från Somalia.
Gerthi Persson  försvarade sin avhandling Physical activity as a treatment in primary health care. The role of the GP and Somali women’s views and levels of physical activity den 11 december 2014.
Fakta/Fysisk aktivitet på recept (FaR)
Fysisk aktivitet på recept (FaR) innebär att vården ordinerar fysisk aktivitet som behandling istället för läkemedel.
Att fysisk aktivitet är viktigt var känt redan för flera tusen år sedan, och det finns skriftliga bevis från Indien och Kina på att fysisk aktivitet har använts i behandling från cirka 1 000 f.Kr.
I Sverige fanns på 1980-talet enskilda, mindre initiativ bland landstingen där förskrivning av fysisk aktivitet provades. Efter millennieskiftet har receptförskrivningen av fysisk aktivitet lanserats på bred front, och förskrivningen ökar men från en låg nivå.
Säker statistik över antalet förskrivningar saknas. Det kan dock nämnas att 2012 var det endast ett läkarbesök av tusen som ledde till förskrivning av FaR, en liten andel mot bakgrund av att 70 procent av läkarbesök gäller symptom där FaR är en potentiell förskrivning.

Källa: Folkhälsomyndigheten/Lunds universitet

Share →
Tidigare nummer
Saknar du ett tidigare nummer av Dietistaktuellt? Lugn, vi har alla nummer från och med 2008 i digital form här på sajten.
Lediga jobb
Letar du efter nytt spännande jobb? Vi har länkarna till aktuella jobbsökarsajter.
Prenumerera
Önskar du få Dietistaktuellt direkt i brevlådan? En ettårs prenumeration (6 nummer) kostar 295 kronor.

Produktion

Redaktör - Magnus Forslin
Producent - STODAB
Annonsackvisitör - Tanja på Adviser AB

Administration

Ekonomi - Charlotte Dunder
Prenumeration - Beställ här!

Kontakt

Kontaktuppgifter
Kontaktformulär för frågor, synpunkter, adressändringar m.m.