Utfodring för nyttigare mjölkfett

Det går att höja innehållet av nyttiga omättade fettsyror i det vallfoder som odlas till mjölkkor. Däremot är det inte givet att ett sådant foder ger nyttigare mjölk. Det visar Katarina Arvidsson i en avhandling från SLU. För mjölkens fettkvalitet var det viktigare att vallfodret innehöll klöver än att det innehöll gräs med optimerad fettsammansättning.

Komjölken innehåller en hög andel mättat fett, vilket har gjort att den länge förknippats med bl.a. hjärt- och kärlsjukdomar. Därför vore det önskvärt att öka andelen av det mer hälsosamma, enkelomättade och fleromättade fett som också finns i mjölken. Den metod som ligger närmast till hands är att förändra djurens foderstat.

Grovfoder, dvs. bete, ensilage och hö, har en nyttigare fettsammansättning än spannmålsbaserat kraftfoder. Ett sätt att förbättra fettkvaliteten i mjölk och kött är därför att öka andelen grovfoder i kornas foderstat. Det Katarina Arvidsson har undersökt är om det går att förbättra mjölken ytterligare genom att odla fram ett grovfoder som är extra rikt på nyttigt fett.

I norra Sverige är timotej, som ofta samodlas med ängssvingel och rödklöver, det viktigaste vallgräset. Katarina Arvidsson har i sin doktorsavhandling undersökt vilka möjligheter en norrländsk mjölkbonde har att påverka fettsyrasammansättningen i det vallfoder som odlas till korna, och om detta i sin tur kan utnyttjas till att förbättra fettsyrasammansättningen i mjölken.

Försöken visar att det går att förbättra fettsyrornas sammansättning och mängd i vallfodret genom gödslingsstrategi, vallväxtval och skördetidpunkt. Det gick däremot inte att förutsäga halterna av fettsyror i mjölken enbart med ledning av värdena i det fodergräs som mjölkkorna fick. Däremot ökade halterna av två mycket intressanta fettsyror (α-linolensyra och konjugerad linolsyra) i mjölken när grovfodret innehöll klöver.

Avhandlingen ger också viktig information om foderanalyser. Hittills har frysning med flytande kväve ansetts vara det bästa sättet att bevara gräsprover innan analys av fettsyror. En jämförelse av tio olika metoder för hantering av gräsprover visade däremot att frysning med flytande kväve inte var nödvändigt för att få en tillförlitlig bild av gräsets fettsyrasammansättning. Torkning i 60 °C visade sig fungera lika bra, vilket är positivt då det är en billigare och mindre arbetskrävande metod. Dessutom gör den det möjligt att analysera prover från försök som inte är speciellt upplagda för undersökning av fettsyrakoncentrationer.

Källa: SLU