Olika typer av kostråd kan ha effekt vid fetma

Flera olika råd om ändrade matvanor kan leda till lägre vikt hos personer med fetma. Därför är det bra med ett brett utbud av kostråd. På kort sikt, sex månader, ger råd om lågkolhydratkost bättre effekt än lågfettkost. Långsiktigt märks inga skillnader mellan olika kostråd. Vi vet heller inte hur de olika kostråden påverkar hälsan på längre sikt.

Hjärt-kärlsjukdom är vanligt hos personer med fetma. Här visar en ny rapport från SBU att intensiv rådgivning om medelhavskost minskar risken för insjuknande i hjärt-kärlsjukdom jämfört med råd om lågfettkost.

Idag får personer med fetma ofta råd om att äta mat med mindre fett, medelhavskost, eller mat med lågt glykemiskt index, så kallad GI-mat. Framför allt har råd om lågfettkost dominerat. Rådet att äta strikt lågkolhydratkost är inte lika vanligt. Men den samlade forskningen visar att även strikt lågkolhydratkost leder till att personer med fetma går ner i vikt. På kort sikt, sex månader, är råd om lågkolhydratkost mer effektivt vid fetma än råd om lågfettkost. På lång sikt finns inga avgörande skillnader i effekt på viktnedgång mellan råd om strikt och måttlig lågkolhydratkost, lågfettkost, högproteinkost, medelhavskost eller kost inriktad på lågt GI.

Personer med fetma löper kraftigt ökad risk för diabetes. Det finns skäl att avråda från söta drycker, som ökar risken för diabetes ytterligare. Personer som använder alkohol och/eller dricker mycket kaffe har lägre risk för diabetes. Att missbruk av alkohol kan leda till hälsoproblem är välkänt sedan tidigare.

SBU:s sammanfattning av rapportens slutsatser:

  • Viktnedgång hos vuxna. Flera olika råd om ändrade kost- och dryckesvanor kan minska vikt eller midjeomfång hos personer med fetma. På kort sikt (sex månader) är råd om strikt eller måttlig lågkolhydratkost mer effektivt för viktnedgång än råd om lågfettkost. På lång sikt finns inga skillnader i effekt på viktnedgång mellan råd om strikt och måttlig lågkolhydratkost, lågfettkost, högproteinkost, medelhavskost, kost inriktad på låg glykemisk belastning eller kost med hög andel enkelomättade fetter. Råd om högre intag av mejeriprodukter (i första hand mjölk) eller minskat intag av söta drycker kan också leda till viktnedgång.
  • Viktnedgång hos barn- och ungdomar. Råd om högre intag av mejeriprodukter (i första hand mjölk) kan leda till viktnedgång bland barn och ungdomar med fetma. Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att bedöma om övriga kostråd som är effektiva för vuxna med fetma också är effektiva för personer under 18 år.
  • Bibehållande av lägre vikt. Efter att personer med fetma har gått ner i vikt kan de behålla sin vikt bättre med råd om lågfettkost med lågt glykemiskt index och/eller högt proteininnehåll än med lågfettkost med högt glykemiskt index och/eller lågt proteininnehåll. Det saknas underlag för att bedöma om även råd om t ex lågkolhydratkost och medelhavskost är effektiva för att förebygga viktuppgång efter viktminskning.
  • Insjuknande eller död i hjärt-kärlsjukdom. För personer med fetma leder intensiv rådgivning om medelhavskost (med extra olivolja eller nötter och mandel) till lägre risk för insjuknande eller död i hjärtkärlsjukdom jämfört med råd om lågfettkost. De som dricker mycket kaffe har också lägre dödlighet oavsett orsak.
  • Insjuknande i diabetes. Personer med fetma har kraftigt ökad risk för diabetes. Risken att insjukna i diabetes är lägre hos dem som dricker alkohol och hos dem som dricker mycket kaffe, men den är högre hos dem som dricker söta drycker. Däremot leder inte råd om lågfettkost till minskad risk att insjukna i diabetes jämfört med råd om en kost med standardinnehåll av fett, bland kvinnor med fetma som har passerat klimakteriet.
  • Kunskapsluckor. Det går inte att bedöma om andra typer av kost eller dryck har betydelse för sjuklighet eller dödlighet hos personer med fetma. Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt. Underlaget är också otillräckligt för att bedöma effekten på dödlighet, sjuklighet eller viktminskning hos personer med fetma av följande studerade livsmedel: frukt, grönsaker, fullkornsprodukter, baljväxter, potatis, sojaprodukter, kött och charkuteriprodukter.

 

Källa: SBU